Arkanoid är ett riktigt gammalt spel men en riktig klassiker. Än idag vet de flesta fortfarande vad det här spelet handlar om: ta kål på alla brickor! Den här enkla idén har lagt grunden för många andra spel som har gjorts. Inte nog med att det gjordes en massa kloner av spelet, även kända spel som Unreal och Quake har baserats på samma idé: ta kål på alla fiender för att komma vidare till nästa nivå!
Spelet har en story och när du når sista nivån så möter du en 'boss' som du måste besegra. Men själva storyn är inte viktig för spelet i sig. Varje nivå går ut på samma sak: förstör allt du ser och se till att kulan inte lämnar skärmen. Vem behöver en bra story i ett sådant spel?
För de flesta pusselspel är grafik inte särskilt viktigt, men sättet som grafiken är gjord på i Arkanoid förtjänar faktiskt uppmärksamhet. Alla nivåer är extremt färgglada och varje nivå har sin egen stil. Det finns små spakar som du kan träffa för att få poäng till och med dessa är olika från nivå till nivå. Det är precis sådana små detaljer som bevisar att Taito gjorde ett spel som heter duga!
Men det viktigaste i det här spelet är dess briljanta spelkoncept! Det är väldigt lätt att lära sig eftersom att allt du behöver göra är att se till att kulan landar på brädan så att den studsar upp igen. Allt eftersom du blir duktigare så kan du prova på olika tekniker och därigenom få full kontroll över kulan. Och detta är i princip det enda du behöver kunna för att klara av detta spel. För att hjälpa dig på vägen så finns det flera olika power-ups som kommer att göra det mycket enklare för dig att överleva. Detta ger en genomgående fräsch spelbarhet. Det perfekta spelet för dig som vill ta en kort paus från pluggandet!
En annan utomordentlig aspekt av spelet är dess nivådesign. Den första banan är så klassisk att de flesta känner igen den direkt när de ser den! Men efter det så fortsätter nivåerna att förändras hela tiden och bildar ofta intressant brick-mosaik!
Arkanoid kan låta som ett storslaget spel hittills, men innan jag kommer till slutsatsen så finns det två väldigt frustrerande saker i det här spelet som jag vill ta upp. Först och främst så är svårighetsgraden på det här spelet extremt högt, och som om inte det vore nog så kan du inte ens spara! Du har tre brädor att börja med och när du förlorar dem så får du börja om från början helt och hållet. För de flesta spelare blir detta alldeles för svårt och de kommer att bli frustrerade eftersom att det kommer att bli näst intill omöjligt att nå slutet av spelet.
En annan nackdel är bana tre. Den är alldeles för svår för att placeras så tidigt i spelet. Oftast så har du alla brädor kvar när du når bana tre, bara för att sedan förlora de allihop på en gång eftersom att banan är alldeles för svår för att klara av på ett normalt sätt. De skulle ha placerat den här banan i slutet av spelet, för det är där den hör hemma då den har en extremt svår karta som bara passar för erfarna Arkanoid-spelare.
Du har säkert redan sett att jag har gett det här spelet 4 poäng av 5, och det är på grund av dessa två svagheter. Om de hade haft en normal bana tre så hade jag absolut givit spelet en 5:a då resten är riktigt bra.
Använd DOSBox med nedsatt CPU hastighet för att spela det här spelet ordentligt, annars kommer det att gå för fort!