Dear Abandonia visitors: Help us keep Abandonia free with a small donation. Abandonia is like an old gaming arcade with only original games. Abandonia helps you have fun four hours and years. If Abandonia is useful to you, please help us forget fundraising and get back to Abandonia.
Genie’s Curse (Andens Förbannelse) är en intressant tolkning i det myller av Dungeons & Dragons baserade RPG som har släppts under senare år, och på många sätt unik bland dem. En sak är att det är det enda spelet som baseras på Al Qadim kampanjens omgivning, en 2:a upplaga av en spelvärld baserad på arabisk mytologi, speciellt sagan om ”Tusen Och En Natt”. Oändliga öknar, magiska mattor, exotiska vapen, torn med droppformade toppar och självklart andar är alla viktiga element i Al Qadim världen.
Spelet ger dig rollen som den yngsta sonen i familjen Al Hazrad från Trollkarlarnas Ö. När vi börjar så avslutar du precis din träning som Korsär, en sorts legosoldat/krigar klass. Efter att ha klarat sista provet, ett labyrintliknande område som också är spelets nybörjargenomgång, så skickas du tillbaka till din hemstad där du får träffa resten av din familj, och pussla ihop en del av bakgrundshistorien – Al Hazrad är en mäktig adelsfamilj, som för några år sedan (innan du var född) fick en ande av en Sha’ir. Eftersom du inte var född vid den tiden så kan du inte kontrollera anden, bara dina föräldrar och syskon kan. Din familj har en rivalitet med en annan adelsfamilj på andra sidan staden, Wassab familjen, som har lett till att stadens styrande att oroa sig för att dina släktingar kanske beordrar anden att använda sina krafter mot dem, vilket skulle innebära en katastrof för staden.
Du förhandlar fram ett vapenstillestånd mellan Al Hazrad och Wassab, men det går inte länge innan någonting går fel – Familjens ande är anklagad att ha anfallit en Wassab, och han (anden) hävdar att han agerade efter order ifrån din far. Din familj är fängslad, men du får gå fri eftersom du inte kunde kontrollera honom – ditt straff är istället att bli förvisad från oasen. Och så börjar ditt sökande att få veta vad som igentligen hände, rentvå din familjs namn och kanske rädda världen någonstans på vägen.
Det första du märker med AF är att den inte alls beter sig som du väntar dig att ett D&D spel ska göra. Till att börja med finns det inte karaktärsgenerering. Du får välja din hjältes förnamn, men det är allt- hans utseende, klass och egenskaper är förgjorda. Detta är främst på grund av att spelet liknar mer ett Action RPG än ett vanligt D&D spel. Tänk dig ”Legend of Zelda” eller ”Seiken Densetsu” (också känd som ”Secret of Mana” serien) och du borde förstå vad jag menar. Du tar kontroll över actionen genom att använda tangentbordet, vilket verkligen får det att kännas som om du spelar ”Secret of Mana” på en emulator, eller med musen, vilket är en ganska konstig föregångare till Aurora motorns kontroller. Du förflyttar markören på skärmen med musen, och du vänsterklickar för att anfalla med ditt dåvarande utrustat vapen eller interagera med vad som är framför dig. Håll nere höger musknapp och din karaktär kommer att gå mot markören – rör på den och han följer den. Båda metoderna är bra och lätta, men du kommer troligen att byta många gången mellan de två under spelets gång – muskontroll är mer användbar i städer när du går mycket, men i grottor och i stridsområden ger tangentbordet mer exakt kontroll.
Under spelets gång så kommer du att hitta massor av olika vapen. Din trovärdiga kroksabel kommer alltid att vara utrustad, och kan bli uppladdad genom att använda Månstenar, som fungerar lite som materian i Final Fantasy VII – genom att utrusta dem, så kan attacker bli mer kraftiga, eller få andra egenskaper tillagda. Du kommer också att hitta många sekundära vapen, som t.ex. slungan (som kastar ut kulor som är målsökande) som kan kopplas till mellanslag.
En irriterande sak med Andens Förbannelse är att även om karaktären går diagonalt, så kan han bara vända sig emot fyra olika håll. Eftersom de flesta kroksabel attackerna fungerar på samma sätt, slår bara rakt fram, detta betyder att det ofta är väldigt svårt att få en bra attackposition i relation med fienden. Detta i sin tur betyder att spelet kan vara väldigt frustrerande ibland. Inte direkt svårt, bara irriterande.
Om du kan vänja dig med det obekväma stridssättet så är Andens Förbannelse ett väldigt underhållande äventyr och ett intressant kapitel i utvecklingen av D&D anpassningar.
Part of the Dungeons & Dragons games Series
diskutera detta spel! (75inlägg)
