Buck Rogers är en framtida seriehjälte från ett avlägset förflutet. Det var under de båda världskrigen som Buck Rogers föddes, som ännu en seriehjälte. Faktum är att de flesta superhjältar (som Stålmannen, Batman, Blixt Gordon...) föddes på den tiden.
Buck gled in i koma bara för att vakna i en avlägsen framtid, där han kämpar för att rädda Jorden, som har blivit en galaktiskt sophög under hans frånvaro. Du har hört talas om dessa heroiska ansträngningar och vill ansluta dig till Buck Rogers, så du går med i NEO, en grupp som slåss för att återge Jorden dess rättmätiga status som civilisationens vagga.
I detta rollspel är du en av kadetterna som blivit vittne till en attack utförd av RAMarna, vilka ville förstöra NEOs träningslokaler. Tillsammans med övriga kadetter som överlevde attacken och några oorganiserade trupper som finns kvar på planeten måste du förhindra en katastrof och se till att fler trupper kan tränas här och att en armé som så småningom kan rädda Jorden kan fås att växa sig tillräckligt stark.
Du kan välja en grupp av spelare från olika raser. Varje ras har sina egenskaper (vissa kan inte bli krigare men blir utmärkta mekaniker eller sjukvårdare, medan andra kan bli ingenjörer, vilket dock vore slöseri med deras ledarskaps- och stridsförmågor). Som i vilket rollspel som helst får du en del erfarenhetspoäng att fördela och många fler att skaffa dig (och fördela senare under spelet), med vilka du bygger upp din rollfigur.
På det sättet är spelet ett typiskt rollspel. Gränssnittet är också väldigt bekant, så om du spelat andra rollspel från SSI torde du känna dig som hemma. Detsamma gäller grafik och ljud. Faktum är att spelmotorn är densamma som den som användes i Krynnspelen.
Men det finns en skillnad. Buck Rogers är det första rollspel jag spelat som inte utspelar sig i en fantasy- eller medeltida värld. Du kryper inte runt i underjordiska hålor, du utforskar inte slott och du befinner dig inte i en mystisk, magisk skog omgiven av drakar.
Okej, det är ändå inte ett realistiskt scenario, du befinner dig i framtiden och i rymden, men det var en trevlig twist att kunna slåss med laser, lämna planeten och utforska metallbehållare istället för kistor.
Så till syvende och sidst har vi ett solitt rollspel utan något riktigt nytt eller revolutionerande (vad gäller själva spelandet), men som ändå ingav en fräsch känsla.