Jag kommer ihåg att jag så det här spelet hos en vän för längesen och jag kommer ihåg hur avundsjuk jag var på honom. Spelet är utmärkt när det gäller spelupplevelse, inställningar, känsla, vanebildande, grafik... nämn det, Veil of Darkness får höga poäng!
Du spelar en pilot som har fångat den oönskade uppmärksamheten av en vampyr djupt inne i de Transsylvanska bergen. Tack vare hans lilla fladdermöss, så lyckas han få dig att krascha ditt plan i en dal som är täckt med dimma. Medan du sakta återfår medvetandet, så finner du dig själv i en stad som tiden glömde. Det ser ut som att staden stått still i 100 år. Folkliga traditioner och myter är en stor del av detta samhälle och jag pratar inte om konversationer eller skrock. Varulvar, vampyrer... de är allihop verkliga, och snart så jagar dem dig.
Spelet känns som Ecstatica på många sätt. Båda har en mystisk
, gotisk känsla runt sig. Varulvar är något du kommer träffa på ifall du inte är försiktig. Och du har en lång väg att gå innan du kan äta middag med den elake fursten i egen hög person.'
Som jag sa ovan, spelet är perfekt i nästan varje aspekt. Och om jag skulle peka fingret på något så skulle det vara intro musiken. Det kan bli något upprepande, men det är BARA intro musiken. Musiken under spelet är helt underbart.
Kontrollerna kan behövas vänjas vid, men oroa dig inte för mycket om det. Du kan gå med pilarna, nummerbordet eller musen. Du attackerar genom att klicka på en av de två handikonerna i nedre delen av skärmen. Samma gäller när du ska använda saker som en kofot.
Det är ett perfekt spel för långa mörka vinternätter. Om du gillade Ecstatica, så kommer du gilla detta också. Två tummar upp!